KOMMER HIMLEN ALLTID ATT VARA BLÅ?

Anna Asplinds gestaltning rymmer en samling av texter och ljud som besökaren tar del av genom att röra sig över platsen. Dåtid och nutid flätas samman, historien aktualiseras och skapar kopplingar i tid och rum. I verket lyfts frågor om ideologier, föreställningar, rädslor för det okända och statligt våld men även en dröm om ett vandrarhem och ett utkikstorn.

Verket förenar platsens historia som avrättningsplats, militärt område och en tillfällig tältplats för bärplockare. Genom samtal, intervjuer, texter, internetsökningar och litteratur har Asplind skapat ett 20 000 m2 ljudcollage som besökaren, utrustad med en smartphone och hörlurar, själv får upptäcka genom att interagera med platsen i en individuell rumslig koreografi. Texter och ljud spelas automatiskt upp i relation till besökarens rörelser över stigar, hällor och övergivna militärvärn.

Titeln Kommer himlen alltid att vara blå? syftar till de sociala föreställningar som för tillfället råder i ett samhälle och påverkar allt från juridiska system till individuella relationer. Färgen blå finns nämligen bara som en språklig konstruktion. I äldre texter existerar den inte ens, inte på himlen och inte i havet. Också idag saknas färgen blå i vissa språk. På samma sätt skapar vi kollektiva sanningar om världen, som att dödstraffet är avskaffat och inte förekommer i juridisk mening i Sverige, men det vi idag tar för givet kan liksom färgen blå skifta med tiden.

Plats: Mostigshällorna